Nacka fyller 50 år

Nacka kommun bildades genom sammanslagningen av Nacka stad, Saltsjöbadens köping och Boo landskommun i samband med kommunreformen 1971. Vi uppmärksammar Nackas 50-årsjubileum genom att låta er lära känna några av våra favoritförfattare i Nacka

MÖT VÅRA NACKAFÖRFATTARE

JENNY ROGNEBY

Foto: Mikael Eriksson

Jenny Rogneby har jobbat som både musikalartist och brottsutredare och hennes kriminalromaner om den normbrytande polisen Leona Lindberg representerar en feminism bortom vit medel- och överklass. De fem böckerna i serien har kommit till både i centrala Nacka, i Barcelona och på Malta. 

Hur får du inspiration?

Från allt möjligt i min omgivning. Ofta från något jag läst, hört talas om, jobbat med eller från nya platser jag besökt. Ibland från en stämning i en film, en artikel i en tidning eller en egenskap hos någon person i min närhet. Det är svårt att förklara hur man får en idé till något, plötsligt är den liksom bara där. Men eftersom jag är kriminolog och tidigare brottsutredare har jag fått mycket inspiration och idéer till Leonaserien från arbetet.

När är skrivandet som roligast?

När jag ser miljön och karaktärerna så tydligt framför mig att jag bara kan skriva ner det jag ser och känner. Då blir det som att beskriva en scen ur en film jag har sett och skrivandet flyter snabbt över tangenterna. Om jag sedan lyckas få till texten på skärmen så som jag ser den i huvudet får jag en riktigt skön känsla. Det är inte alltid det händer och då får jag tänka om.

Hur viktig är trovärdigheten i det du skriver?

Trovärdigheten har stor betydelse. Eftersom jag själv har varit brottsutredare så känns det extra viktigt för mig att skildra polisarbetet på ett korrekt sätt. Samtidigt tycker jag också att det är viktigt att man som författare använder sin konstnärliga frihet. Så länge man skriver fiktion och inte fakta så bör man använda den friheten. Om jag till exempel skulle ha långa beskrivningar om att kopiatorn på polisstationen är trasig eller att faxen är långsam, så som det kan vara i verkligheten, så skulle det bli en rätt långtråkig bok. Man får därför kapa bort sådant och ta med de intressanta delarna av arbetet. Dessutom är det en slags upplevd trovärdighet man skildrar. Ibland har jag blivit tvungen att ändra på ett skeende som har hänt i verkligheten men som skulle upplevas för otroligt om jag skrev det.

Hur gör du research?

På många olika sätt. Jag läser böcker, artiklar, surfar på nätet och besöker platser. Som krimförfattare gör man ibland de mest konstiga internetsökningarna. Jag har förstås en stor fördel av att jag skriver om det jag själv har mycket kunskap om och har jobbat med, men ibland intervjuar jag enskilda personer som upplevt något jag vill veta mer om, eller experter på områden jag inte behärskar. Researchen är ibland så intressant att jag fortsätter gräva vidare i ämnet så till den grad att jag nästan glömmer bort att jag skriver en bok.

Vad är det bästa med att vara författare?

Att man kan utöva sitt yrke var som helst i världen är för mig en oerhörd frihet. Jag får mycket inspiration av att se nya platser och reser ofta. Allt jag behöver då är bara min laptop för att kunna skriva. Sedan att ha möjligheten att skapa en helt egen värld och befolka den med intressanta personer är också något som är väldigt häftigt med skrivandet. Gillar jag en plats eller karaktär kan jag utöka handlingen runtomkring den. Om jag tröttnar på en karaktär kan jag döda den.

När kommer din nästa bok?

Min senaste bok LEONA – Öga för öga släpptes förra hösten och pocketen kom ut just innan sommaren. Nu finns det alltså fem böcker i serien att läsa eller lyssna på. När nästa bok släpps vet jag tyvärr inte. Ännu så länge finns inget releasedatum, men om man vill får man gärna följa mig i sociala media så får man information om det framöver.

.................................................................

MÖT VÅRA NACKAFÖRFATTARE

VIKTORIA HÖGLUND

foto: Heléne Spjuth

Viktoria Höglund bor sedan 15 år i Storängen tillsammans med sin familj. 2019 gjorde hon sin skönlitterära debut med den första delen i den hyllade serien om psykologen Malin Dahl, Den som haver barnen kär. Sedan dess har det blivit två uppföljare: Den som lämnas ensam kvar och Den som inget känner mer. Hon är utbildad inom psykologi och ekonomi och har, vid sidan av författarskapet, en handfull styrelseuppdrag för svenska tillväxtföretag.

Hur får du inspiration?

Mycket inspiration får jag från människor runtomkring mig, från saker jag hör och ser. Det kan handla om både vardagssituationer och större händelser. Jag får också inspiration från mina egna mardrömmar. Min debutbok inleds exempelvis med att en mamma precis har fått veta att hennes 2-åriga son saknas efter en vinterutflykt med förskolan. Den boken skrev jag när mina egna barn var små. I min senaste bok skadas en tonårsflicka allvarligt i en vattenskoterolycka och hon är jämngammal med min äldsta son. Så ja, egna mardrömmar är definitivt en inspirationskälla.

 

När är skrivandet som roligast?

Varje fas av skrivandet ger energi på olika sätt. Allra roligast tycker jag att det är i de inledande faserna, när idéerna kan flöda fritt och bokens alla personer ska skapas. Just det där med karaktärer är oerhört viktigt för mig. Innan jag börjar skriva ser jag till känna dem på djupet och verkligen förstå dem. Jag vill skriva deckare som inte bara skildrar brottet och jakten på bevis, utan går djupare in på drivkrafter, känslor och livsöden hos gärningsmän och anhöriga.

 

Hur viktig är trovärdigheten i det du skriver?

Viktigt! Inte minst när det gäller de mänskliga bitarna, hur olika personer reagerar och känner och varför de gör som de gör. Hur en händelse påverkar en annan och hur handlingen i boken drivs framåt. Sedan är det ju ofta så i en spänningsroman att vissa bitar spetsas till. Det är en del av genren att inte alltid välja den mest sannolika vägen. Men i grund och botten vill jag att det jag skriver ska vara trovärdigt.

 

Hur gör du research?

Inledningsvis söker jag mycket på nätet, läser böcker och artiklar och besöker olika platser som har betydelse för det jag ska skriva om. Alltifrån museer till vattenskoteruthyrningsfirmor. Jag pratar också med personer som är experter inom olika områden och ställer mängder av frågor. Folk är ofta så generösa! Det är fantastiskt.

 

Vad är det bästa med att vara författare?

Friheten och kreativiteten, skulle jag säga. Att kunna lägga upp dagarna hur jag vill, utan att behöva ta hänsyn till så mycket annat än skrivprocessen. Som när jag fastnar i ett vägval, eller behöver få till någon detalj i historien, och spontant kan ge mig ut på en joggingrunda för att samla tankarna. När jag kommer tillbaka har jag nästan alltid löst upp åtminstone någon knut. Det är också härligt att vara i ett kreativt flow. Det är långt ifrån alltid man som författare är det – men ibland är det som om fingrarna dansar av sig själva på tangentbordet, helt i takt med hur idéerna flödar inne i huvudet. Jag älskar den känslan! Och så överraskningsmomentet förstås, när hjärnan plötsligt tar en gir och kommer på något helt nytt medan jag sitter där och skriver.

 

När kommer din nästa bok?

Min senaste bok släpptes den 29 september i år. När nästa bok kommer vet jag faktiskt inte. Den existerar i stort sett bara inne i mitt eget huvud och på ett antal post-it-lappar hemma på glasverandan…

.................................................................

MÖT VÅRA NACKAFÖRFATTARE

ANNA LAESTADIUS LARSSON

Foto: Anna-Lena Ahlström

Anna Laestadius Larsson bor sedan 24 år i ett sekelskifteshus vid Skurusundet. Förutom den älskade trilogin Barnbruden, Pottungen och Räfvhonan har den före detta journalisten skrivit romanerna Hilma om konstnären Hilma af Klint, Kurtisanen som är en fristående fortsättning på Barnbruden-trilogin och Svårmodets döttrar om 1900-talets kvinnohistoria. Nästa år kommer hennes faktabok om tre feministiska pionjärer.

Hur får du inspiration?

Idén till min första roman fick jag av en tavla på Drottningholms slott. Den föreställde Hedvig Elisabeth Charlotta, den yngsta kungliga bruden i modern svensk historia och hon kom att bli en av tre huvudkaraktärer i min 1700-talstrilogi Barnbruden, Pottungen och Räfvhonan. Sedan dess har jag skrivit tre romaner till och i alla fall har det börjat med en fascination över en historisk kvinna och ett sug efter att kliva in i hennes värld, att genom hennes drömmar och erfarenheter skildra den tidens kvinnors livsomständigheter.

 

När är skrivandet som roligast?

För mig är författandet härligast precis innan jag börjar skriva synopsis och karaktärsbeskrivningar. När jag är klar med min grundresearch och karaktärerna och historien flyter fritt i mitt huvud. Då tycks allt möjligt. När det sedan ska in i datorn uppstår alltid en massa problem, historien krymper. Sedan helt plötsligt hamnar jag ibland i ett underbart flow i skrivandet, överjaget träder tillbaka och allt liksom strömmar fritt. Jag har ofta önskat att jag medvetet kunde slå av och på det där flowet, som konstnären Hilma af Klint (som min fjärde roman handlar om) kunde.

 

Hur viktig är trovärdigheten i det du skriver?

Jag har gjort kopiös research inför samtliga mina romaner. Finner en stolthet och glädje i att de historiska detaljerna är korrekta. När jag skriver om faktiska historiska personer (vilket jag ofta gjort) vinnlägger jag mig om att försöka vara sann mot det jag uppfattar som deras personlighet. Då finns det också en ram av historiska fakta som jag förhåller till mig och verkar inom, men också en massa tomrum där vi inte vet hur det egentligen var och där jag kan dikta. Med det sagt skriver jag skönlitteratur, jag skarvar ibland, överdriver och hittar på för att berätta en god historia.

 

Hur gör du research?

Jag älskar research! Vill egentligen aldrig sluta. De tio senaste åren har jag läst många hyllmeter av historisk litteratur, översiktsverk, biografier, dagböcker, brevsamlingar, doktorsavhandlingar, dräktböcker, kokböcker… you name it. Jag brukar börja med att skaffa mig en överskådlig bild av tiden jag ska skildra och sedan gräver jag mig djupare ner, läser på om mina karaktärer, går direkt till källorna där det behövs och tar hjälp av historiker i specifika frågor. Romaner, dagböcker och brevsamlingar från tiden hjälper mig att förstå hur den tidens människor tänkte, resonerade och formulerade sig. Jag gör platsbesök och tar bilder på de miljöer jag tänker använda. Ett problem där är att nästan ingenting ser likadant ut idag. Så jag ägnar också mycket tid åt att studera gamla kartor och målningar för att göra mig en bild av hur det såg ut på den tiden jag ska skildra.

 

Vad är det bästa med att vara författare?

Att få grotta ner mig totalt i det jag jag brinner för. Jag arbetade tidigare som journalist i många år och älskade det men nu sysslar jag uteslutande med det jag själv vill – vilket privilegium!

 

När kommer din nästa bok?

I vår, förhoppningsvis den 8 mars. Jag ger mig in i sakprosan, en ny genre för mig. Arbetstiteln är ”Alla dessa djäfvla qvinnor – berättelsen om de första feministerna”. Via tre fascinerande pionjärer för kvinnors emancipation – Hedvig Charlotta Nordenflycht, Olympe de Gouges och Mary Wollstonecraft – berättar jag om tusen år av feministisk kamp.

.................................................................

MÖT VÅRA NACKAFÖRFATTARE

BO SVERNSTRÖM

Foto: Fredrik Hjerling

I ett radhus i Älta bor sedan 16 år författaren Bo Svernström med sin familj. Han har tidigare arbetat som journalist men är numera författare på heltid. Med två hyllade spänningsromaner – Offrens offer och Lekarna - bakom sig och en tredje på gång har han etablerat sig som en deckarförfattare att räkna med. 

 

Hur får du inspiration?

Jag tror att oftast får jag en idé av något vardagligt som händer omkring mig, någon som berättar något spännande eller som i Offrens Offer, en bilförare som kör vårdslöst och hänsynslöst. Vad som helst. Men något som ”hakar fast” i mig. Och när jag tänker på det så börjar det komma fram en karaktär eller en historia. Att det händer något inuti mig.
Sedan utvecklas idén med fler och fler vardagshändelser som ”passar in”. Ju mer jag kommer in i historien, desto fler saker upptäcker jag och kan använda mig av.

 

När är skrivandet som roligast?

Det är när jag själv blir överraskad av historien. När saker börjar hända av sig själva eller när karaktärer liksom agerar och säger saker på egen hand. Bra dagar när jag slår ihop datorn på eftermiddagen har jag skrivit något som jag inte haft en tanke på när jag öppnade datorn på morgonen. Det är en lite magisk känsla.

Någon lär ha sagt: Skriv med hjärtat – redigera med hjärnan. Jag tror det är ett bra sätt att arbeta.

Jag tror att vi har något slags berättargen i oss. Biologiskt är vi oerhört sociala varelser, vi är gjorda för att spontant göra om en massa fakta och händelser till en bra historia. Det gäller bara att låta oss göra det, tror jag.

 

Hur viktig är trovärdigheten i det du skriver?

Trovärdigheten är alltid viktig. Men i betydelsen verkligt och sant, så är svaret inte alls. När jag skrev Offrens Offer pratade jag med chefen för mordgruppen på polisens nationella operativa avdelning, NOA, om just det här. Hans råd till mig var: ”Skriv inte som det är, hitta på!”.
Jag tror det är ett bra råd.
Det är inte så att jag hittar på för sakens skull, men om jag tvingas välja mellan verkligheten/sanningen och vad som skapar en bättre, mer dramatisk och suggestiv historia – då får sanningen alltid stryka på foten.

Däremot vinnlägger jag mig alltid om detaljer. Hur det ser ut på platser, namn på skjutvapen, hur lång tid det tar att köra bil en viss sträcka, gatunamn osv.

Man kan hitta på stort men inte smått.

 

Hur gör du research?

Jag slår upp, läser på, pratar med någon men den mesta information jag behöver finns på internet.
Ett av mina favoritverktyg när jag letar efter platser till berättelsen är internets 3D-kartor, Google maps och Apple kartor. Det är som att flyga helikopter över Stockholm med omnejd – större delen av historierna utspelar sig ju där – och kunna zooma in på ett tänkbart ställe och sedan flyga vidare. Sedan måste jag åka dit för att se det i verkligheten.

Jag brukar inte konsultera experter men min svärmor är pensionerad sjuksköterska, hon brukar kommentera skador och dödsorsaker.  Flera gånger har jag ändrat efter att hon påpekat någon orimlighet i texten. Men till boken jag jobbar med nu har jag faktiskt frågat en läkarvän hur mycket kraft man behöver för att döda någon med kniv. Lite bisarr fråga, men jag fick ett bra svar.

Min favoritbok är annars en lärobok i kriminalteknik. Den använder jag mycket.

 

Vad är det bästa med att vara författare?

Min före detta chef på Aftonbladet frågade mig när jag slutade hur det var att jobba som författare. Jag berättade om min dag, att jag åt frukost och sa hejdå till barnen och min fru och sedan satte mig i min skrivvrå ensam resten av dagen. Han tittade på mig med avsmak och sa från djupet av sitt hjärta: ”Fy fan! Det där är det värsta jag kan tänka mig!”

Visst kan jag sakna kollegor och att vara på en arbetsplats med folk som jobbar med samma sak som jag. Snacket vi kaffemaskinen, skvallret, allt det där som var stimulerande och kreativt på ett bra och oförutsägbart sätt.
Men samtidigt är det han avskydde det jag tycker bäst om. Slitet, att sitta ensam med texten, dag efter dag.

 

När kommer din nästa bok?

Den har arbetstiteln Det man inte ser och kommer ut i början av nästa år. Nu håller jag som bäst på att gå igenom manuset tillsammans med min förläggare och sedan kommer jag att arbeta igenom manuset några gånger till med en redaktör under hösten. Apropå arbetet som författare, det gäller att gilla slitet.

.................................................................

Mer om Nackas femtioårsfirande på kommunens hemsida:

https://www.nacka.se/kommun--politik/nacka-fyller-50-ar/

Här finns möjlighet att själv lämna in bidrag: 

https://www.nacka.se/kommun--politik/nacka-fyller-50-ar/milstolpar-och-minnen/

 

 

 

  1. Svårmodets döttrar

    Av: Laestadius Larsson, Anna
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 2020
    Klassifikation: Svensk skönlitteratur
    Finns som: Bok
  2. Kurtisanen

    Av: Laestadius Larsson, Anna
    Språk:
    Svenska
    Klassifikation: Svensk skönlitteratur
    Finns som: Bok
  3. Hilma

    Undertitel: en roman om gåtan Hilma af Klint
    Av: Laestadius Larsson, Anna
    Språk:
    Svenska
    Klassifikation: Svensk skönlitteratur
    Finns som: Bok
  4. Pottungen

    Av: Laestadius Larsson, Anna
    Språk:
    Svenska
    Klassifikation: Svensk skönlitteratur
    Finns som: Bok
  5. Barnbruden

    Av: Laestadius Larsson, Anna
    Språk:
    Svenska
    Klassifikation: Svensk skönlitteratur
    Finns som: Bok
  6. Räfvhonan

    Av: Laestadius Larsson, Anna
    Språk:
    Svenska
    Klassifikation: Svensk skönlitteratur
    Finns som: Bok
  1. Lekarna

    Av: Svernström, Bo
    Språk:
    Svenska
    Klassifikation: Svensk skönlitteratur
    Finns som: Bok
  2. Offrens offer

    Av: Svernström, Bo
    Språk:
    Svenska
    Klassifikation: Svensk skönlitteratur
    Finns som: Bok
  1. Berättelser från Nacka

    Undertitel: om konstnärerna Victor Forssell och Richard Bergh och om bildning, bibliotek, bilar och bussar
    Av: Olsen, Bengt
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 2020
    Klassifikation: Konsthistoria
    Finns som: E-bok
  2. Berättelser från Nacka

    Undertitel: om konstnärerna Victor Forssell och Richard Bergh
    Av: Olsen, Bengt
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 2020
    Finns som: Bok
  3. Konst i Nacka

    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 1998
    Klassifikation: Konst i offentlig miljö
    Finns som: Bok
  4. Nacka och Saltsjöbaden

    Undertitel: dess uppkomst och utveckling, natur och anläggningar : jämte kommunkalender
    Av: Jacobsson, Goth
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 1989
    Klassifikation: Svealand
    Finns som: Bok
  5. Boken om Nacka

    Av: Tärnholm, Annika
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 1987
    Klassifikation: Svealand
    Finns som: Bok
  6. Nacka kyrkor

    Av: Schnell, Ivar
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 1968
    Klassifikation: Arkitektur
    Finns som: Bok
  7. Det röda Nacka

    Undertitel: en historik
    Av: Tännsjö, Torbjörn
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 1988
    Klassifikation: Svealand
    Finns som: Bok
  8. Nacka som det smakar

    Av: Paulsson, Maria
    Språk:
    Svenska Engelska
    Publiceringsår: 2007
    Klassifikation: Hotell och turistväsen
    Finns som: Bok

 

 

Målgrupp:

Taggar:

den 25 februari 2021